In My Arms ox
Keep Your Hands Off My Girl ox - Luxette ox - Shabib ox
Arabiskt fullblod, sto, klass I / AB
Född: 2010
Död: 27 november 2016, 28 år gammal
Arabiskt fullblod, sto, klass I / AB
Född: 2010
Död: 27 november 2016, 28 år gammal
Lilla My, som vi kallade henne, importerade jag ifrån Danmark till Idyllen då vi fortfarande höll på med omplacering. Tanken var dock att My skulle få stanna hos oss och vara min ridhäst. Förut hade jag varit väldigt skeptisk mot araber, men efter att ha ridit ett arabsto så var jag helt såld och jag bestämde mig för att köpa en egen. Nu ska jag ju inte stryka alla araber över en kam för att jag tyckte om en, men att få prova på knuffade verkligen iväg alla mina fördomar och gav mig en hel annan bild av dem. Jag hade tidigare, som kanske många andra, fördomar om att alla araber är nerviga och tittiga. Lilla My var däremot alldeles tvärtom. Hon var verkligen en lugn dam! Både i ridning och i hantering.
Hon var ingen superridhäst, men hon var väldigt fin att rida för att vara arab, om man säger så.. Många araber som inte är ordentligt ridna kan ju gå som stjärnkikare, men den här damen hade en stor fallenhet för att gå i form. Dressyr var hon duktigast på, även om hon inte tävlades så mycket i det. Hon hade luftiga gångarter och höjde alltid så elegant på svansen då hon dansade runt. Hoppa kunde hon också, men har ingen vidare teknik. Ändå brukade det gå rätt så bra på hoppbanan, fast det kunde gå lite fort ;) My var även inkörd, men kördes tyvärr ganska sällan pga vårt ointresse.
My gick en del på ridskola och kurser för ungdomar och fick prova på det mesta i sitt liv. En hel del distans och western fick hon pröva på med sina medryttare. En riktig allt-i-allohäst! Hon var så himla lugn och bara fann sig i allting. Nyfiken till sin natur och fruktansvärt social, både med hästar, människor och andra fyrbenta. För det mesta befann hon sig dock på hemmaplan som gårdshäst och var en otroligt älskad häst av alla på gården.
När vi flyttade halvbloden till Lovisedal så fick hon följa med. Hon fick dock ofta gå med sina gamla ponnykompisar på Idyllen i alla fall då stallen ligger nära varandra och hon va bundis med många av dem. Men det viktigaste för My var ändå att få gå med sin dotter Ralts. Ralts var hennes första föl av 9 stycken, och tillsammans med henne har My uppfostrat Ralts halvsyskon. Ralts var alltid uppmärksam om hennes mor behövde en paus och tog då sig ann sina syskon för att låta sin mamma vila.
My höll sig fräsch långt upp i åren. Hennes tänder var väldigt fina för hennes ålder, så hon hade inga problem med att äta som vissa gamla hästar kan få. Hennes päls var alltid blank och manen silkeslen. Hon reds inte mycket, men fick gå på promenader och springa mycket i ridhuset med sin dotter. Trots att hon kändes så pigg så hittade vi henne livlös en morgon i hagen med sin dotter vid sin sida. Vi vet inte vad det var som hade hänt, men My var ju en gammal dam på 28 år, så åldern tog kanske ut sin rätt till slut.
Vi saknar My otroligt mycket. Inte minst Ralts saknar henne. Det tog väldigt hårt på henne. Hon har ju levt med sin mamma hela sitt liv, så det är som en stor pusselbit som saknas. Vi hoppas att Ralts förstår att hennes mamma tittar ner på henne från hästhimlen och att de en dag kommer att få mötas igen ♥
Hon var ingen superridhäst, men hon var väldigt fin att rida för att vara arab, om man säger så.. Många araber som inte är ordentligt ridna kan ju gå som stjärnkikare, men den här damen hade en stor fallenhet för att gå i form. Dressyr var hon duktigast på, även om hon inte tävlades så mycket i det. Hon hade luftiga gångarter och höjde alltid så elegant på svansen då hon dansade runt. Hoppa kunde hon också, men har ingen vidare teknik. Ändå brukade det gå rätt så bra på hoppbanan, fast det kunde gå lite fort ;) My var även inkörd, men kördes tyvärr ganska sällan pga vårt ointresse.
My gick en del på ridskola och kurser för ungdomar och fick prova på det mesta i sitt liv. En hel del distans och western fick hon pröva på med sina medryttare. En riktig allt-i-allohäst! Hon var så himla lugn och bara fann sig i allting. Nyfiken till sin natur och fruktansvärt social, både med hästar, människor och andra fyrbenta. För det mesta befann hon sig dock på hemmaplan som gårdshäst och var en otroligt älskad häst av alla på gården.
När vi flyttade halvbloden till Lovisedal så fick hon följa med. Hon fick dock ofta gå med sina gamla ponnykompisar på Idyllen i alla fall då stallen ligger nära varandra och hon va bundis med många av dem. Men det viktigaste för My var ändå att få gå med sin dotter Ralts. Ralts var hennes första föl av 9 stycken, och tillsammans med henne har My uppfostrat Ralts halvsyskon. Ralts var alltid uppmärksam om hennes mor behövde en paus och tog då sig ann sina syskon för att låta sin mamma vila.
My höll sig fräsch långt upp i åren. Hennes tänder var väldigt fina för hennes ålder, så hon hade inga problem med att äta som vissa gamla hästar kan få. Hennes päls var alltid blank och manen silkeslen. Hon reds inte mycket, men fick gå på promenader och springa mycket i ridhuset med sin dotter. Trots att hon kändes så pigg så hittade vi henne livlös en morgon i hagen med sin dotter vid sin sida. Vi vet inte vad det var som hade hänt, men My var ju en gammal dam på 28 år, så åldern tog kanske ut sin rätt till slut.
Vi saknar My otroligt mycket. Inte minst Ralts saknar henne. Det tog väldigt hårt på henne. Hon har ju levt med sin mamma hela sitt liv, så det är som en stor pusselbit som saknas. Vi hoppas att Ralts förstår att hennes mamma tittar ner på henne från hästhimlen och att de en dag kommer att få mötas igen ♥
Vila i frid, du vackra!