Lovisedals Cacnea
Thacher - Cacaoccino xx - Durgam xx
Svensk varmblodig ridhäst, sto, klass I, A
Född: 2010
Död: 8 januari 2017, 16 år gammal
Svensk varmblodig ridhäst, sto, klass I, A
Född: 2010
Död: 8 januari 2017, 16 år gammal
När Yatzy gick bort den 7:e januari 2017 så var det givetvis sorgligt. En trogen vän som man haft en massa år som plötsligt inte finns mer.. Samtidigt så kändes det väntat då hon var väldigt gammal och det kändes skönt att hon inte hade ont utan bara stilla somnade in. Dagen efter däremot så fick tyvärr ännu en stjärna galoppera över regnbågsbron mycket oväntat. Vår fina Cacnea fick en foderstrupsförstoppning. Läget var akut och veterinär tillkallades men ingenting fanns att göra. Det mest humana var att låna henne somna in. Så där stod vi. Att förlora två av sina bästa ston på två dagar var en stor chock. 2017 hade sannerligen inte börjat på det bästa sättet..
Men vi har kvar minnena av Cacnea.. Hennes lite busiga sätt hon hade som liten fölis. Hon kom alltid fram i hagen och kikade efter godsaker och ville pussas med en. Sedan brukade hon ta några varv i full fart längs staketet och gnägga hejvilt. Hon behöll alltid det unghästiga, lekfulla sättet högre upp i åldern. Hon var lite nafsig, men hon bet aldrig någon utan mer kittlade en med mulen i jakten efter knäckebröd.
Cacnea var så himla lugn och fin i stallet. Man kunde lämna henne lös och så stod hon bara där som ett ljus. Älskade att bli ryktad och kliad. Speciellt älskade hon att bli kliad bakom örat. Det var livet! I ridningen föredrog hon, liksom många andra hästar, att vara ute i naturen. Långa skogspromenader där vi upptäckte nya ridvägar.. Det var spännande tyckte hon och öronen pekade alltid framåt. Som ni ser på alla hennes bilder är öronen framåt hela tiden. Hon var så himla positiv till allt! I paddocken kunde hon i för sig vara lite lat ibland och inte vilja jobba med bakdelen, men hon utförde ändå alltid arbetet med glädje även om hon förstod vad som önskades av henne eller ej.
Cacnea hyrdes ut till Wizzla som 4-åring och kom tillbaka till oss på Lovisedal då hon var 7 år gammal. Hon hade då tävlats flitigt i dressyr och efter en tids vila och sen lite träning så började vi tävla med henne. Hon kom aldrig upp i de svårare klasserna, men tävlade lätt A med fina resultat. Majoriteten av tiden så var hon hemma som avelssto och levde livet i naturen. Det var det hon trivdes bäst av.
Jag är väldigt glad att vi har hennes föl Cool Kids kvar som ett minne av henne, även om det är svårt ändå att säga farväl till en gammal arbetskamrat.
Men vi har kvar minnena av Cacnea.. Hennes lite busiga sätt hon hade som liten fölis. Hon kom alltid fram i hagen och kikade efter godsaker och ville pussas med en. Sedan brukade hon ta några varv i full fart längs staketet och gnägga hejvilt. Hon behöll alltid det unghästiga, lekfulla sättet högre upp i åldern. Hon var lite nafsig, men hon bet aldrig någon utan mer kittlade en med mulen i jakten efter knäckebröd.
Cacnea var så himla lugn och fin i stallet. Man kunde lämna henne lös och så stod hon bara där som ett ljus. Älskade att bli ryktad och kliad. Speciellt älskade hon att bli kliad bakom örat. Det var livet! I ridningen föredrog hon, liksom många andra hästar, att vara ute i naturen. Långa skogspromenader där vi upptäckte nya ridvägar.. Det var spännande tyckte hon och öronen pekade alltid framåt. Som ni ser på alla hennes bilder är öronen framåt hela tiden. Hon var så himla positiv till allt! I paddocken kunde hon i för sig vara lite lat ibland och inte vilja jobba med bakdelen, men hon utförde ändå alltid arbetet med glädje även om hon förstod vad som önskades av henne eller ej.
Cacnea hyrdes ut till Wizzla som 4-åring och kom tillbaka till oss på Lovisedal då hon var 7 år gammal. Hon hade då tävlats flitigt i dressyr och efter en tids vila och sen lite träning så började vi tävla med henne. Hon kom aldrig upp i de svårare klasserna, men tävlade lätt A med fina resultat. Majoriteten av tiden så var hon hemma som avelssto och levde livet i naturen. Det var det hon trivdes bäst av.
Jag är väldigt glad att vi har hennes föl Cool Kids kvar som ett minne av henne, även om det är svårt ändå att säga farväl till en gammal arbetskamrat.
Aldrig glömd!